Jessicas kamp mot klockan – vägen till drömmen om barn

05.11.2024

Det var efter två längre relationer och tolv år av väntan på partners att vilja skaffa barn, som Jessica Olsson från Malungsfors tog drömmen om barn i egna händer. Idag är hon mamma till Anna-Bell, 2,5 år, och Einar, 9 mån.

– Jag har länge velat ha barn men tyvärr har jag varit tillsammans med karlar som backat ur, berättar Jessica.

När hennes första relation på sex år tog slut för att han inte ville ha barn, var Jessica 30 år gammal. Redan då övervägde hon insemination i Danmark, men tog inte steget. Några år senare träffade hon mannen hon senare kom att gifta sig med. Dock hade mannen redan två äldre barn och när de fortfarande inte blivit gravida trots några år av naturliga försök och en fertilitetsutredning utan att hitta några orsaker, stod de inför ett vägskäl.

– Han kom till en punkt där han kände sig för gammal för fler barn, medan jag inte alls ville ge upp min dröm om barn. Jag skiljde mig därför 2020 och började resan mot att skaffa barn på egen hand.

Den biologiska klockan tickade och Jessica kände inte att hon hade tid att vänta på ytterligare en manlig partner för att få barn. Först besökte hon en klinik i Falun, där hon fick reda på att tiden var knapp och att hon hade minimala chanser på grund av sin ålder på 42 år. Efter ett tidigt missfall och långa väntetider under pandemin, bytte Jessica till CMedical Fertilitet i stället. Där fick hon ett varmt bemötande och nytt hopp.

Vid första IVF-behandlingen på CMedical Fertilitet i Uppsala fick Jessica ut nio ägg. Dessa befruktades med donerade spermier och blev fyra högkvalitativa embryon. Den andra återföringen blev återigen ett tidigt missfall men Jessicas tredje embryoinsättning resulterade glädjande i en frisk liten flicka, Anna-Bell.

– När jag fick två missfall började jag tvivla på att jag någonsin skulle få biologiska barn, om jag hade väntat för länge. Jag hade frågat läkaren om hon tyckte jag skulle överväga äggdonation, men det tyckte hon inte då eftersom jag hade bra äggreserver. Och det gick ju ändå!

Vid syskonförsöket ett par år senare var dock IVF med dubbeldonation den behandling som rekommenderades, eftersom Jessica då hade hunnit bli 45 år.

– Det var inte självklart att jag skulle göra syskonförsök med anledning av den ekonomiska aspekten, men jag hade två embryon kvar i frysen. Tyvärr blev det inget av dem. Så en sväng la jag ner tanken om syskon, men jag kunde inte släppa att jag ville ha fler barn, berättar Jessica.

Som ett andra steg köpte Jessica in fler spermier från samma donator som Anna-Bell. Därefter behövde hon se över sin ekonomi, och vid ett senare skede köpte hon även in donerade ägg och startade återigen processen med donator-IVF. Embryot fäste redan vid första försöket och nio månader senare föddes en liten pojke som fick namnet Einar.

– Tankarna kring äggdonation var många, men när jag lärde mig om epigenetik försvann oron. Jag hade läst att fostrets gener påverkas av livmoderns miljö, vilket gjorde att jag kände att barnet skulle få något av mig också. Einar är en kopia av min pappa som gick bort för 8 år sedan, berättar Jessica.

Epigenetik innebär att miljön i livmodern kan påverka vilka gener hos barnet som blir aktiva. Det fungerar därför som en länk mellan arv och miljö. Dessutom så matchas alltid kvinnans karaktäristiska egenskaper mot donatorns, både för ägg och spermier.

– Jag litar på att det är bra donatorer. Och sen får ju barnen ta reda på vem spermierna och ägget kommer ifrån när de är 18 år. Alla barn förtjänar att få veta sitt ursprung och jag berättar öppet hur de blivit till.

Jessica har mått bra genom hela sin resa mot drömmen om barn. Hon uttrycker att det möjligen var lite tungt i magen när äggen växte under IVF-behandlingen och att det gjorde lite ont vid äggplocket, men att resan annars varit lättsam och känslosam.

– Många tycker nog att det är en jobbig process, men jag tyckte inte det. När man har ett mål så blir det inte jobbigt på det sättet, förklarar hon.

Det första halvåret som självstående tvåbarnsmamma var tuff, precis som hon förväntade sig. Men allt eftersom barnen blivit äldre tycker Jessica att det gått allt bättre. Hon har dessutom ett brett kontaktnät som hjälper henne när det behövs.

– Jag skulle absolut rekommendera andra att göra denna resa. Jag har vänner i samma situation som jag var i, äldre kvinnor som behövt acceptera att deras partner inte vill ha barn. Att skaffa barn är det absolut bästa jag gjort - vad som än händer i livet framöver är jag nöjd!