Förlossningsskador

Många känner tyvärr att förlossningsskador är svårt att prata om, eller få förståelse för sina besvär. Det är dock viktigt att poängtera att det finns behandlingar som kan underlätta problemen. Att söka hjälp och rådgivning från specialister är viktigt för att få hjälp till att korrekt utvärdera besvären och därefter rekommendera rätt behandling.

Vid en vaginal förlossning får ungefär 8 av 10 kvinnor någon form av förlossningsbristning men de flesta läker av sig själva och ger inte några bestående besvär. Om förlossningsbristningen läker med defekter kan det ge upphov till en förlossningsskada som kan ge besvär.

Bristningar är vanligt och brukar delas in i fyra olika grader.
Grad 1 innebär en bristning i hud och slemhinnan.
Grad 2 är bristning i slemhinna och underliggande muskelfäste i mellangården.
Grad 3 och 4 uppstår vid ca 3,5 procent av vaginala födslar och är en beskrivning av olika grader av skada på ringmuskel/sfinkterruptur och omgivande vävnader.

Skador på levatorerna, sidomuskler i bäckenbotten, är också relativt vanlig.
Levatorskador uppstår i ungefär 10-15% av vaginala födslar hos förstföderskor. Levatormuskeln tänjs ut 3 gånger sin egen längd under en vaginal förlossning och ibland uppstår en avslitning av muskelns fäste från pubisbenet, en sk avulsionsskada.

En levatorskada kan man ha på ena sidan eller båda och skadan delas in i mikrotrauman, dvs utsträckningar/små bristningar, eller makrotrauman som innebär att muskeln är helt av. De med små bristningar är ofta läkta inom ett år, andra kan få bestående skador, med eller utan besvär. En levatorskada är ofta svårare att bedöma direkt efter förlossning eftersom den inte syns med blotta ögat.

Riskfaktorer för levatorskada är de samma som för stor bristning, dvs sugklocka, stort barn och långt utdrivningsskede. Men ibland kan en levatorskada även ske när förlossningen går för snabbt. Vid levatorskada kan man ha smärtor från bäckenbotten, speciellt vid knipövningar.

Framfall innebär en försvagning i vaginas stödjevävnad och att något buktar ut ur slidöppningen.
Det kan vara livmoder och/eller slidväggar. Symtom vid framfall kan även vara svårighet att tömma urinblåsan, kissnödighet, svårighet att tömma tarmen, förstoppning eller att det skaver i underlivet. Ofta känns det mindre när man vaknar, och mer i slutet av dagen när kroppen varit utsatt för gravitation och olika former av påfrestningar.

En konstant buktning/tyngdkänsla brukar successivt avta efter några månader efter förlossningen. Ibland kan också en spänd bäckenbotten ge olika symtom som tyngdkänsla och smärta, och då är det lätt att tolka det som en framfallskänsla. Men till skillnad från framfall, som påverkas av ansträngning och vila, så brukar en spänd bäckenbotten kännas mer konstant – och försämras av stress/oro/rädsla, då bäckbotten är muskler som snabbt reagerar på dessa känslor.

Läs mer om framfall här.

Vissa skador som uppstår i samband med förlossning behöver mer än bäckenbottenträning för att bäckenbotten ska återfå sin tidigare funktion. Det kan då bli aktuellt med en operation. Ingreppet görs oftast i dagkirurgi, i lokalanestesi eller narkos. Om du behöver kirurgisk behandling kan du bli opererad på vår operationsavdelning.

Det är vanligt att må dåligt om man har besvär som fortsätter långt efter förlossningen. Ofta kan det vara känsligt att prata om besvären.

Det kan också vara svårt att få förståelse för sina besvär. Många får höra från olika håll att det är så här att föda barn, att underlivet förändras. Du kanske får höra att det är naturligt att kissa på sig. Eller att alla som har fött barn pruttar när de hostar. Men så behöver det inte vara.